Vid årsskiftet börjar Anders Laxell livet som pensionär. Inför det nya året har han en önskan om att vi skulle göra något för de som är ensamma. Vi människor mår bäst i ett socialt sammanhang.

Viktigast är att inte tappa modet

Anders Laxell börjar det nya året med flytt och pensionering. Han vill hälsa alla Hangöbor att inte tappa modet trots utflyttningen, för det finns oerhörd resurs redan i ett fåtal människor.

Text: Mia Berg-Lundqvist, Foto: Peter Lundqvist

Publicerad:
28.12.2017 09.07

Uppdaterad:
28.12.2017 09.14

I nitton år har Anders Laxell hunnit vara verksam i Hangö, först som kaplan och från 2003 som kyrkoherde för den svenska församlingen. Men visste ni att hans prästerskap höll på att gå i stöpet på grund av en liten detalj, nämligen att han inte kunde sjunga.
– Jag var nog den som var mest överraskad då jag började studera teologi vid Åbo Akademi 1973, säger Laxell och tillägger att han hade föreställt sig en karriär som tekniker eller ingenjör, eftersom han alltid varit intresserad av teknik.

Han kommer visserligen från en kristen bakgrund med föräldrar som var aktiva inom församlingen i Kimito, där han är född och uppvuxen. Men dels upplevde han att inte hade ”rätt” personlighet för att bli präst – och så kunde han inte sjunga. Han minns att han förde diskussioner med studiehandledaren i gymnasiet om detta.

Studiehandledaren svarade att han inte trodde att rösten var ett hinder. Men alla präster jag hade kommit i kontakt med var duktiga sångare, ler Laxell.
I efterhand har han konstaterat att det fungerat utmärkt utan en skönsjungande röst.

Det diakonala arbetet

Vad har varit hjärtefrågor under åren i Hangö?

Vi har tillsammans med de förtroendevalda och de anställda arbetat fram en sentens om att församlingen ska vara en öppen gemenskap för tro, hopp och kärlek. Det har vi försökt att förverkliga i både ord och handling, säger Laxell.

Ett konkret uttryck för detta är det diakonala samarbetet med församlingar i Baltikum. Då tidningen träffar Laxell är han nyligen hemkommen från Balvi i Lettland. Hangö församling har en mångårig tradition att sända julförsändelser till behövande där. I år lyckades man samla ihop cirka åttio lådor med julpaket.
Samarbetet med de baltiska församlingarna är något som engagerar väldigt många i Hangö. Laxell är noggrann med att framhålla att alla i den kedjan gör en viktig insats; vare sig det handlar om att skänka ett täcke man inte längre behöver, packa leveranserna eller leverera dem.

Anställt bort frivilligheten

Laxell får frågan vad han ser som angelägna frågor för Hangö församlingar under de kommande åren.
För Hangö församlingar, och för Hangö rent generellt, är det viktigaste att inte tappa modet trots att vi hela tiden blir färre. Det finns en oerhörd resurs redan i ett fåtal människor.

Han omnämner vänförsamlingarna i Baltikum där endast några hundra församlingsmedlemmar klarar av att upprätthålla både kyrkor och verksamhet. Positivt nog har också Hangö svenska församling fått ett uppsving på frivilligfronten under de senaste åren. Det är exempelvis många som vill vara med och dela ansvaret för gudstjänsten som kyrkvärdar.

De hjälper till på olika sätt och gör att vi kan hålla en enkel servering efter gudstjänsten. Det är sådant som växt fram för att man inte längre kan anställa folk för allting, säger Laxell.

Han konstaterar att man i det efterkrigstida Finland anställt bort frivilligheten. Det har resulterat i kunniga arbetstagare inom många branscher, men på bekostnad av det enskilda engagemanget.

Det finns också en inbillad tanke om att måste man vara väldigt duktig på det man gör, för att anmäla sig frivillig till uppdrag. Det finns ofta en mental tröskel man måste ta sig över, funderar Laxell.

Njuta av det lilla

En stor fråga, som inte begränsar sig till Hangö församlingar, är hur kyrkan håller sig relevant i ett modernt samhälle. Laxell konstaterar att vi i västvärlden blivit litet blasé efter en tid då vi haft det väl förspänt i materiellt hänseende.
Det är som om inget är tillräckligt för oss. Vi borde återerövra konsten att se och njuta av det lilla.

Han efterlyser också ett samhälle där vi kan satsa mera långsiktigt på saker, en värld bortom de sociala mediernas klickfenomen. Församlingarna och stadens kultur- och idrottsliv har en uppgift i att erbjuda ställen där folk kan mötas och dela livet. Församlingens speciella uppgift är att vara en plats där man är tvungen att möta också de som är annorlunda än en själv.

I denna smältdegel ska man ändå hitta det som förenar oss och som bär framåt, konstaterar Laxell.

Flyttar till Kimito

Under sin karriär har han vid sidan av det ordinarie arbetet utfört flera extra uppdrag inom det kyrkliga. Han har verkat som kontraktsprost i två prosterier, Åboland och Raseborg, varit assessor vid domkapitlet under sex års tid och har också varit involverad i några utredningar om församlingsstrukturer i Västnyland.
Jag är nu 63,5 år, men om man adderar till allt extra arbete, kommer jag nog upp till 65 år. Det får räcka, säger Laxell och ser fram emot en ny fas i livet.

Han har inte helt klart för sig hur han ska börja fördriva sina pensionärsdagar, annat än att vardagen kommer att rulla på i Kimito, inte i Hangö. En radhuslägenhet i centrum av Kimito står redan inflyttningsklar. Hans fru Ebba, har ett år kvar innan hon går i pension. Hon kommer att stanna kvar på sin tjänst fram till det, men flyttlasset går då huset i Hangö sålts.

Det finns flera orsaker till flytten, men en är att få lite avstånd. Jag vill också göra rum för de som kommer efter mig, förklarar Laxell.

Efter ett helt yrkesliv med oregelbundna arbetstider ser han fram emot att få mera tid över för sina nu vuxna barn som finns i Hangö, Åbo och på Åland.

Jag ska också försöka att vistas mera utomhus och röra på mig. Jag har bland annat lite skogsarbete som väntar, hälsar Laxell.

Anders Laxell kommer att hålla sin avskedspredikan i Hangö kyrka den 7.1 kl 12 till vilken alla är välkomna. Eventuella uppvaktningar äger rum i kyrkan efter gudstjänsten. Därefter blir det mottagning på Församlingshemmet.


 

Kommentarer

Regler för kommentarer

Hbl.fi tillåter anonyma kommentarer men skriv sakliga inlägg och respektera andras åsikter. Kritik av andras åsikter är givetvis tillåtet.

På Hbl.fi publiceras kommentarer på svenska och de andra skandinaviska språken. Redaktionen har rätt att redigera eller avlägsna inlägg som är osakliga, är kränkande eller bryter mot lagen.

Alla inlägg efterhandsgranskas av moderatorn. Vem som helst kan anmäla en kommentar. Den kommer då att granskas av moderatorn som fattar beslut om kommentaren får finnas kvar eller avlägsnas. Frågor om Hbl.fi kan sändas till webb@hbl.fi.

Modereringen på Hbl.fi utgår från redaktionens regler men i själva jobbet får vi hjälp av ett utomstående företag, Interaktiv Säkerhet. Företaget är specialiserat på övervakning av artikelkommentarer och anlitas av ett trettiotal svenskspråkiga nyhetssajter, bland dem Vasabladet.fi, Svd.se, Dn.se och Svt.se. Har du ett klagomål gällande modereringen? Ta kontakt med webb@hbl.fi. Klistra gärna in en länk till artikeln i fråga och uppge tidpunkt och under vilket namn kommentaren lagts ut.